Den apparat som australiska forskare har sänkt ned har genomfört den ”första oceaniska transekten under en isplattform i östra Antarktis” och därmed gett värdefull information om dessa naturliga barriärers sårbarhet inför smältningen av polarisarna.

En robotiserad flottör har mätt temperaturen och salthalten i havsområden som aldrig tidigare har undersökts, belägna under enorma flytande isplattformar i östra Antarktis.

Under två och ett halvt år samlade denna Argo-flottör, utrustad med oceanografiska sensorer, in helt nya data under en resa på 300 kilometer genom isplattformarna Denman och Shackleton, enligt ett pressmeddelande från CSIRO, Australiens nationella vetenskapsbyrå, och ”Association for the Australian Antarctic Program” (AAPP) vid University of Tasmania.

Under åtta månader försvann den lysande gula cylindern helt enkelt under isen. Den förblev dock intakt och kunde överföra den ”första oceaniska transekten under en isplattform i östra Antarktis”.

En ”ovärderlig informationskälla”

Professor Delphine Lannuzel, ansvarig för AAPP, är också förvånad. ”Med tanke på denna vilda regions oändliga vidsträckthet är det en extraordinär historia, historien om en liten flottör som visade sig vara uppgiften vuxen. Under extremt svåra förhållanden gav ett relativt litet instrument oss en ovärderlig informationskälla”, tillade hon.

Vad är en transekt?

Termen ”transekt” är en vetenskaplig metod som består i att ”genomföra och studera ett område längs en linjär bana” (definition av Nicolas Tixier, Lexikon ”Performascope”, Université Grenoble Alpes, 2021).

Mätningarna som samlats in av flottören visar att Shackleton-isbarriären, den nordligaste i östra Antarktis, för närvarande inte utsätts för varmt vatten som kan smälta den underifrån. Den är därför mindre sårbar för konsekvenserna av klimatförändringarna.

Denmans isbarriär befinner sig däremot i en känslig situation. Det varma vattnet når botten, vilket innebär att små variationer i vattenskiktets tjocklek kan leda till en mycket snabbare avsmältning och därmed en instabil tillbakagång.

Men varför är vi intresserade av vad som händer i dessa avlägsna regioner? Som vi vet hotar havsnivåhöjningen hundratals miljoner människor som bor vid kusterna, särskilt på låga öar, i deltan och i kuststäder. Antarktis bidrag till denna höjning är dock den största osäkerhetsfaktorn i framtidsprognoserna.

Försvagade naturliga barriärer

I östra Antarktis vilar en del av istäcket på ett bergunderlag som ligger under den nuvarande havsnivån, vilket gör det potentiellt sårbart för variationer i det omgivande havet. Dess stabilitet beror på de flytande isplattformar som kantar kontinenten, eftersom dessa fungerar som barriärer som bromsar flödet av kontinentalt is mot havet.

Om dessa plattformar försvagas eller kollapsar lossnar större mängder is från kontinenten och hamnar i havet, vilket leder till en höjning av havsnivån. Den avgörande faktorn för framtiden för den antarktiska istäcken – och därmed för takten på havsnivåhöjningen – är mängden havsvärme som når basen av de flytande isplattformarna.

Värmeöverföringen från havet till isen beror dock på havsförhållandena i det 10 meter tjocka ”gränsskiktet” som ligger omedelbart under isbarriären. ”En av de stora fördelarna med flytkropparna är att de gör det möjligt att mäta egenskaperna hos gränsskiktet som styr smältningshastigheten”, betonar Dr Rintoul.

Mätningarna från flottörerna kommer därför att användas för att ”förbättra” representationen av dessa processer i datormodellerna, vilket minskar ”osäkerheten i prognoserna” om den framtida havsnivåhöjningen, förutspår forskaren. Enligt honom, förutsatt att ”fler flottörer” placeras ut längs den antarktiska kontinentalsockeln.